onsdag 30 september 2015

Bronsålderns dräkter

Vävda bronsåldersdräkter från min verkstad

Under slutet av 90-talet och början på 2000-talet gjorde jag en hel del experiment med bronsålderns dräkter -originalen finns bevarade på Nationalmuseum i Köpenhamn.
 "Egtved-pigen" och Skrydstrup-flickan men även Borum Eshöj -kvinnan som kläddes i svart ylledräkt-bevarad genom sekler i ekkistegravar.Dessa dräkter har jag prövat att rekonstruera och  arbetat utifrån.Många timmars arbete- först spinna ull.Här använde jag ull från fårraserna Rya och Norsk Spelsau. Norsk Spelsau handkammade jag med ullkammar och ryan handkardades. Jag har testat olika spinnriktningar-både vänster- och högerspunnet garn användes.
Vävarna är i tuskaft och vävs först glest med 3-4 trådar per cm, sedan valkas tyget för att bli tätare.En snörkjol tillverkades i en speciell ställning.Där tvinnas garnet innan det slås in i ett band.
Egtved-pigens dräkt med kort vävd och valkad tröja och snörkjol. Björk kallar jag henne i min kvinnoutställning där dräkten används av Hallonflickan.
I Lone Hvass bok om Egtved-pigen nämns att det fanns små ullfragment på flickans ben-kanske bar bronsålderns kvinnor tunna "leggings" under snörkjolen...svårt att avgöra idag!


I en artikel i Göteborgs-Posten från 2011 skriver  jag om Hallon flickan. Om de flickor som offrats i hednisk kult i trakterna kring Falbygden under olika delar av vår forntid berättar jag och försöker skapa en levande bild av dessa kvinnors öden. Då är det tacksamt att jag även vävt upp dräkter som de kan ha burit. Jag vävde olika tyger, bl a med hundhår. Jag tänker mig Hallon flickan som en vallflicka med en hund som springer på bergets sluttning med sina får....

Snörkjol.

En poetisk bild. Flicka genom seklen.
Ett tuskaftstyg vävt i varptyngd vävstol med olika spinnriktning på varp och inslag. Handspunnet garn.
Bronzeage weave. Handspun. Twill. In the background 
the Egtved girl. Poetry of textile.