Allt som inte kommer med....stickmönster från Komi och Kurdistan att inspireras av

 Det är klart på museet nu! Och start på utställningen Landskapets vantar är på söndag. Välkomna! 

Många vantar kommer inte med som exempelvis de vackra Komi vantarna här fotade vid den medeltida porten till Friggeråkers kyrka. 

Ett par vantar stickade i traditionellt mönster från Komi folkets rika historia med rötter i medeltidens formspråk. Väldigt annorlunda mönstertänk än vad vi är vana vid. Här i handspunnet garn och angora. Denna mönsterskatt är verkligen intressant att utforska. Vissa geometriska komponenter återfinns i andra kulturers stickning, både i Finland, Estland och Lettland. Det är genom möten mellan folk som mönster sprids. Någon lånar ett motiv och börjar sticka det och så sprids stickmönster över världen.

The Komi people are of the Finno-Ugric  language group. All of the Finno-Ugric people were originally from Central Asia. They migrated at various times from before 400 A.D. to sometimes in the Middle Ages. Originally the Komi people were a migratory, reindeer-herding people. In the 1700s they began farming, fishing and hunting. Living in small communities. They are one of many ethnic minorities in todays Russia. Their needles for knitting were originally made of wood or bone. Later they traded goods for steele needles. At the age of 10 a Komi girl started to prepare textiles for her wedding. At least a dozen of knitted socks and mittens should be part of a young girls "trosseau".

En korg med växtfärgat ullgarn och två par benvärmare i turkisk tradition.

Inte heller kommer jag att ha med mina mönster från turkiskt område som jag stickar. Det är också en mycket fin sticktradition som jag fördjupat mig i.

Tack vare en man i Stockholm som samlade på Kelim mattor och vävar fick jag tag i en bok skriven av en professor Özbel full med mönster på stickade sockor.  Många mönster är säkert kurdiska. Jag arbetade i flera år med kvinnor  från Kurdistan som skulle lära sig svenska. När jag tog med mina vantar och visade dem kom de igång....Jo,sådana hade deras mammor stickat! Det finns i vår kultur också! Så roligt med kulturmöten....

Benvärmare Evindari stickade i olika krappröda nyanser....mönstret kan säkert fungera på vantar också! 

Evindari betyder kärlek på kurdiska och kärlek är väl vad vi behöver i världen och inte mera krig och förstörelse. 

Ha det fint i hösten och vi kanske ses på Konstnatten då jag planerar att vara på plats på museet. Kanske har jag då med något nytt spännande att visa!

Vänligen Lena