I somras blev det även ett besök till Mårdaklev...En färd längs hela Ätran och dess skiftande natur. Fika på Glasets Hus i Limmared behövdes för att få lite paus och det är en oas för oss som gillar att Sverige semestra. Museum över glasets historia med levande hantverk,glasblåsare på plats, utställning genomlyst av sommarens solstrålar och missa inte deras retroinspirerade toaletter! Billigt fika eller lunchbuffe i en ljus tillbyggnad med trasmattor och träbänkar.Rustikt och fint!
Vi hade en tanke att vi skulle fika oss igenom landet och betygsätta de olika ställena. Limmared får 10 av 10 av oss!
När vi kom till Mårdaklev och in i det gamla Gästgiveriet var det som att bara mötas av ljus och en glädje! Vilka vantar! Och vilken fin gammal tradition.
Idag är det inte många i trakten som har detta intresse och framtiden är verkligen oviss för just detta speciella sätt att sy vantar på.
I trakten fanns förr en sk förläggarverksamhet. Folk fick hämta material till vantar, ull som skulle kardas och spinnas och sedan användas till vantsöm. Både män,kvinnor och barn deltog i arbetet. Och den extra inkomst som hantverket gav behövdes i många hem. Från 1840-talet till 1915 ca pågick denna hemindustri. För det var många vantar som syddes! Och spreds vidare ut i landet via knallar. Många hamnade i Norrland. Mårdaklev vantarna som Aina visar är tätt sydda och de äldre paren är sydda i ganska så grovt garn.
The Mårdaklev mitten made in the old traditional way from 1840s until today. Needlebinding with chunky woolyarn sometimes with embroidery. I met the group of women that still makes them, they loved to share the craft and I showed them my Åslemittens and other stitches. Well, they said with largest smiles,we stick to our tradition!
Tekniken är inte så svår och om någon vill lära sig går det bra att kontakta Hembygdsföreningen i Mårdaklev för att få komma på kurs.
Jag tror att de helst vill lära ut detta lokalt så att traditionen lever vidare på plats. Det är nog inte så intressant om folk i Stockholm eller Tokyo sitter och syr vantarna!
Nu finns också Mårdaklev vantar på Instagram. Och det finns ett häfte att köpa av Kristina Risenfors som forskat på förläggarverksamheten.
Och jag kan också visa hur den sys om det kniper...men i första hand är det en lokal tradition som är i behov av att räddas. Precis som med Åslevanten....
Hur framtiden ska bli för dessa gamla hantverkstraditioner är svårt att sia om...Lite bekymrad är jag nog. Kom igen ni lokala museer och Hemslöjden och stötta upp denna verksamhet ...innan det tar slut! Jag tänker också att Textilmuseet i Borås borde ta tag i detta. Mindre fashion och mera slöjd!
Trevlig och kreativ höst med eller utan nålbinding önskar jag Dig!
