Första varptyngda vävstolen i min verkstad...
Ja, hemkommen från vävkursen i Sveg blev det förstås tillverkning av egen vävstol. Det fanns några björkar på tomten som passade.
Den blev så hög att den inte gick in i vårt gamla torp,som varit sockenstugan i Gerum och har en takhöjd på 2 m.Jag ville ha en vävstol som det var en vettig vävbredd på och även gick att väva kypert i.Då behöver sidostöden vara så höga att tre skafthållare får plats med bra mellanrum emellan.Viktigt var också att få en rak bom.Den första handyxades till men innehöll ändå kvistknutar, så jag kom att beställa en vävbom av Acklinga snickeri 1992.Den fungerar perfekt.
Första åren stod jag och vävde i en grannes garage för skördetröskor...
1991 hade jag en vävkurs för några vänner i trakten och de fick hjälp att göra vävstolar och vävsvärd. Jag har ett smalare vävsvärd än de som förekommer i litteraturen, men det passar mig bäst. Det är viktigt att det är lätt,annars sliter det mycket på axlarna.
1992 började på Tidaholms museum och var med och gjorde en textilhistorisk utställning där.
Ringde då till The Swedberglabbet i Uppsala och fick den nya dateringen på Gerumsmanteln. Den var ju inte från bronsålder som varit gängse uppfattning.Den datering jag fick var 2050 plus minus 50 år före 1950, alltså 100-talet f.Kr.f.Passade mycket bra ihop med de vävtekniska iakttagelser som jag och andra textilarkeologer gjort.
Här är en del av min textilutställning och en inlånad vävstol från Länsmuseet i Skara som barn fick pröva att väva på.De fick även testa forntidskläder som vi lånat in från Göteborgs Stadsmuseum.
Den här vävstolen var inte så bra att väva på-får väl ses som ett symboliskt inslag.
På museets vind stod jag däremot och vävde ranor i tretrådigt ullgarn som jag fått hjälp av spinneriet i Madängsholm att ta fram.
