Soliga septemberdagar med mycket trädgård,lite linberedning och mera vävning

 Vilka soliga och härliga dagar vi har nu! Mycket jobb med trädgården där vi omplanterar,delar och flyttar växter. Plus skörd och många gratismiddagar...

Dessutom kan jag stå ute och väva i mitt annex....det kan också fungera som ett litet utställningsrum...hm ja vi får se hur det blir.

Ni som läser Slöjd i Västs medlemstidning Till Handa kommer att få läsa om mina vantar nu i höstnumret. Förhoppningsvis blir det lite intresse och vi ska försöka få till en liten "vantvrå " på museet. 

En vante med kryp som jag stickat efter modell från den estniska ön Muhu. 

Fast jag har min vana trogen lekt en hel del med olika nyanser av växtfärgade garner när jag stickat mudden. Det är ju min "grej" ...

A pair of Muhu mittens with my personal touch. In plantdyed woolyarn. 

Stickor 2 mm till dessa. Egentligen ännu tunnare i original. Roligt med ett annorlunda traditionellt mönster. Bottenfärg är färgat med vassvippor. 

Nu i september ska jag sätta mig ner och försöka få till ett litet vanthäfte med mina modeller. 

Sommaren blev väl inte vad jag tänkt mig p g a sjukdom. Men som min kompis Gun sa...hösten kan ju också vara fin. Javisst! Absolut. 

Jag har inte tänkt vara med på några evenemang alls i höst. Ska bli skönt att få en lugn och LÅNG arbetsperiod där jag kan gå in i den kreativa bubblan. 

Här är en bild på en av de nya vävar som jag arbetar med. 

Testar lite olika strukturer och det blir vackert med handspunnet ullgarn. 

En slags hommage till de gamla svenska fårraser som jag fått äran att lära känna. 

Jag låter garnet få måla ytan. Vackert. Naturligt.

A new weave in my warpweighted loom. 

A hommage to Swedish rare breeds that I love to spin...Gotland, Gute, Gestrike, Helsinge, Värmland and Åsen. 

During sunny September days I can still be able to weave in my annex...almost outdoors. 

Det är tur att vi finns som tar vara på och använder den svenska ullen!

Någon gång under hösten kommer jag att fylla på med garn på Nääs också. 

Ibland är det tillåtet att bråka...men bara med lin!

Odlar inga mängder för lin har en tendens att utarma jorden och det räcker med att ha lite lin som dekoration i odlingarna. 

De regniga somrar som varit har också gjort att linet lagt sig...

Här är lite beredning på gång i alla fall. 

Bråkan är egendesignad och tillverkad av min svärfar Arne 1993.

Det var väl då jag började odla lin.

Och som det stora linintresset kom igång i landet. 

Härligt att få arbeta med detta naturmaterial! 

Hoppas du som hittar till denna blogg får en fin och kreativ höst. Tack för intresset och ha det fint!

Återkommer med mer handspunnet, nålbundet, broderat och annat vad det lider.