1991 och 1992 textilresan fortsätter

Första varptyngda vävstolen i min verkstad...

Ja, hemkommen från vävkursen i Sveg blev det förstås tillverkning av egen vävstol. Det fanns några björkar på tomten som passade. 

Den blev så hög att den inte gick in i vårt gamla torp,som varit sockenstugan i Gerum och har en takhöjd på 2 m.Jag ville ha en vävstol som det var en vettig vävbredd på och även gick att väva kypert i.Då behöver sidostöden vara så höga att tre skafthållare får plats med bra mellanrum emellan.Viktigt var också att få en rak bom.Den första handyxades till men innehöll ändå kvistknutar, så jag kom att beställa en vävbom av Acklinga snickeri 1992.Den fungerar perfekt.

Första åren stod jag och vävde i en grannes garage för skördetröskor...

1991 hade jag en vävkurs för några vänner i trakten och de fick hjälp att göra vävstolar och vävsvärd. Jag har ett smalare vävsvärd än de som förekommer i litteraturen, men det passar mig bäst. Det är viktigt att det är lätt,annars sliter det mycket på axlarna.

1992 började jag på Tidaholms museum och var med och gjorde en textilhistorisk utställning där.

Ringde då till The Swedberglabbet i Uppsala och fick den nya dateringen på Gerumsmanteln. Den var ju inte från bronsålder som varit gängse uppfattning.Den datering jag fick var 2050 plus minus 50 år före 1950, alltså 100-talet f.Kr.f.Passade mycket bra ihop med de vävtekniska iakttagelser som jag och andra textilarkeologer gjort.

Här är en del av min textilutställning och en inlånad vävstol från Länsmuseet i Skara som barn fick pröva att väva på.De fick även testa forntidskläder som vi lånat in från Göteborgs Stadsmuseum.

Den här vävstolen var inte så bra att väva på-får väl ses som ett symboliskt inslag.

 På museets vind stod jag däremot och vävde ranor i tretrådigt ullgarn som jag fått hjälp av spinneriet i Madängsholm att ta fram.

Bäckedals folkhögskola 1990

Kurs i varptyngd vävstol på Bäckedals folkhögskola 1990

Med tåg längs Inlandsbanan tog jag mig hösten 1990 till det vackra Sveg i härliga Härjedalen.Där hölls för första gången en veckolång kurs i varptyngd vävstol på Bäckedals folkhögskola - skolan som specialiserat sig på experimentell arkeologi.( www.backedal.se )

Jag var medlem i föreningen Levande Historia och det var en förening som tyvärr somnade in när inte längre eldsjälen Tomas Johansson på Frösön höll igång det hela. Tomas var en person som var uppskattande och gav mig mod och kraft att fortsätta med vävning i varptyngd vävstol. Kanske fick jag mer inspiration av våra samtal än av folk på de arkeologiska institutionerna!Tack till Tomas i din himmel!

Ljusnan

Stor inspiration fick jag också av Ellinor Sydberg som höll i kursen.Du är en riktig pionjär som inte fått det erkännande för dina kunskaper som du förtjänar. Utan dig skulle jag aldrig fortsatt mitt vävande.

Arbetet med den nya kopian av Överhögdalsbonaden var helt enkelt fantastiskt!

Några kursdeltagare 1990

Jag minns att vi fick börja med att tillverka nya vävstolar...fram med motorsågen bara!

Sedan blev det nybörjarväv som syns här på bilden.Vi testade även att väva i lin och en fyrskaftsväv.

Att väva med brickor ingick också i kursen.Det hade jag aldrig prövat så det blev en utmaning.

Här är de kopior som Ellinor vävde.När vi gick kursen var den första färdig - det var helt magiskt när hon höll upp och visade den.Det var inte många som sett den då!

Dessutom berättade hon om de nya dateringar som framkommit i C-14 labbet i Uppsala  med hjälp av den nya revolutionerande tandemacceleratorn och " jag tror också att Gerumsmanteln har fått ny datering" avslutade Ellinor.

OK.Det var ju intressant för mig att veta..och om det berättar jag mer i nästa blogg.

Midvinterfest på Bohusläns museum-tema trädgård

Nu är jag med på Midvinterfest.Årets tema är trädgård.

Trädgård som tema är ju något som verkligen passar mig och i år har jag t.ex. spunnit en hel del garn som anknyter till temat. Vad sägs om Monet´s garden- ett mjukt merinogarn i pastellfärger.Här är bilder på några av mina produkter:en mössa i skönt silke och BFL-garn som skimrar i olika färger.

Jag har med fyra baskrar stickade av olika särskilt utvalda garner-allt är handspunnet-

- en med inspiration av mitt fina Sakura-träd som är så vackert om hösten!

Jag har även med några virkade sjalar eller ami som jag kallar det.

Den som är i rosa toner kallar jag "Smultron och grädde".Supermjukt kashmir/silke/merinogarn.

Sjal i kashmir,silke och merinoull.

Ja,det blir säkert en vacker utställning som jag hoppas du inte missar!

Återkommer med mer godbitar under utställningens gång.Premiär är den 22 november.

Midsommar och växtfärgning med Färgkulla Anthemis tinctoria

Färgning vid Midsommar. 

 Färgkulla (Anthemis tinctoria). garnet förbetat med alun.

Här kokar jag färgsoppan på vår gamla vedspis av märket Norrahammar. Jag har repat av bladen och även tagit med blomknoppar. På försommaren är växterna fyllda av växtkraft och ger starkast färger för att under sommaren minska något i färgstyrka. Färgkulla är dock en växt som levererar fina färger även som torkad. Så jag torkar gärna blomkvastar för senare färgning. Färgbadet blir vackert starkgult och doftar aromatiskt.Vilket inte alla färgbad gör ....tyvärr!

Här är växtplatsen för min Färgkulla. Den är inte kinkig utan kan växa i mager jord.

Mina första plantor hämtade jag hem från sin växtplats vid vägrenen...stannade till på väg hem från plantskolan i Vartofta och lyfte upp några stånd. Fröer hade jag köpt från Impecta som i många år sålt fröer till färgväxter. 

Visst lyser Färgkullan upp i trädgården! 

Här mellan kalkstenarna i en rosplantering.

Jo...den sprider sig gärna men vad gör det!

Jag gläds åt mina små solar i trädgården som kan blomma långt in på hösten.

Den växer i ren sand t o m ...något för den som vill ha en medelhavshörna i sin trädgård.

Och förstås en växt som ger härligt gula garner.

På bilderna resultatet av denna omgång av färgning.

Tre olika nyanser i samma färgbad...den första rent gul med en dragning åt grönt.

Sedan ett efterbad där jag tillsatte en tesked järnvitriol.

Då blir badet grönt. Och garnet likaså. Härvorna matchar varandra och blir fina nyanser i något textilt projekt. Till sist lade jag i lökskal och kokade en stund. Samma färgbad hela tiden. Resultatet av den sista färgningen blev en brungrön färg. Det gäller att ta tillvara färgbaden! Det hade säkert gått att färga något mer men jag hade inget mer förbetat garn till hands.

Så vackert när de hänger där härvorna och torkar i midsommarnatten...

Jag var med på Vikingasommar på Historiska museet i Stockholm och visade växtfärgning. 

Det var just med Färgkulla och jag berättade för turister om färgning...några japanska besökare var mycket fascinerade. 

Jo sådana blommor har vi i Japan också! 

Sedan blev det lite trängsel vid den öppna elden där jag färgade i ena kanten och det bakades bröd i den andra...och ja, någon välte mitt färgbad. 

Jag fick försöka rädda det som räddas kunde...

Gudskelov hade jag även en gryta med krapp som puttrade på där lite inklämd...men då kunde jag I alla fall visa lite olika färgning. 

Men det var nära ögat!

Jag fick i alla fall bra betalt och reste hem nöjd.

Luktade väldigt mycket rök efteråt...

Nuno filtning med Annelie Richardsson i Falköping

Vårnytt

Nu har vi haft vår Nunofiltningskurs och det var Annelie Richardsson som höll i den. Tack för att du kom till Falköping med dina härliga färger på kardflor och skimrande sidentyger och framför allt ditt kunnande! Så roligt att få pröva på!

Vi använde silketyger som Annelie färgat in och merinoull. Min sjal till höger är med merino/silke i vårgrön färg. Vi rullade in i bubbelplast.

En deltagare från projektet Systrar i slöjd kollar hur sjalen blivit efter rullandet. Nästan klart - sist slängde vi sjalarna mot borden så att de krinklade sig snyggt.

Närbild på sjal som skall rullas/tovas lite till innan den är klar.
Jag är jättenöjd med mina två sjalar! Och det var övriga deltagare också!

Spinneriet i Madängsholm...en textil historia

Spinneriet i Madängsholm.Ull och textilhistoria på en liten bruksort! ( mer än tusen tittningar på inlägget! )

Spinneriet lades ner sommaren 2018! 
För er som undrar: 
En lång familjetradition tog här slut med Lillemor Gustafsson som var tredje generationen av textilare i Holma . Jag har skrivit om spinneriet i Till Handa --  Slöjd i Västs tidning och 10 oktober 2019 en text om Holma Helsinglands fabriker i Göteborgsposten med rubriken Elegi över ett spinneri. Se aktuellt inlägg! Detta är ett äldre inlägg som jag kompletterat med information eftersom så många letar efter info om detta.

Tyvärr slängs 90 % av landets fårull. Så små spinnerier behövs! 

Många var intresserade av att köpa utrustningen av Lillemor men jag tror maskinerna var för gamla för att klara av en flytt. Det blev nog skroten...

Att ett ullspinneri med KRAV märkt garn inte fick bättre uppmärksamhet och stöd är märkligt...
Åddebo ull är ett alternativ nu och Båvens spinnhus i Sparreholm. Där kan du få din ull spunnen enligt info på deras hemsida. 
Jag åker förbi Sparreholm varje sommar och har lagt märke till hur viktigt det är att HELA orten sluter upp bakom en sådan här verksamhet. Tidningen Hemslöjden som ju har sin redaktion i Stockholm har skrivit om Båvens spinneri. Väldigt tråkigt att spinneriet i Holma inte kom med i deras ULL-nummer.... Västergötland och dess får- och ullentusiaster är minst lika hängivna som på andra ställen i landet. Jag har pratat med en del fårägare och tänkt mycket på om det skulle gå att starta en minimill. Med helt nya moderna maskiner.

Ett sådant finns på Spinneriet i Brink som förädlar ullen från egna får. Närproducerat är ju inne nu! Och det var ju så Lillemor jobbade också i alla år. 

Vägen fram till spinneriet som låg i f.d. Holma-Helsinglands fabriksområde. Tror inte många känner till att det var orten Madängsholm som var en viktig del av detta företag.

Forsa i Hälsingland och Holma blev ett känt varumärke och kom att leverera lingarn till många hem.

I Holma vävdes det dukar och servetter i mekaniska vävstolar,en del mönster lever faktiskt kvar i Klässbols linneväveris verksamhet i Värmland. Patenten såldes vidare när Holma lades ner på 1960-talet.

Efter andra världskriget blev det svårt att få tag i lin. Konstsilke fick ersätta och skulle vara mer lättskött.

Konstsilkesdukar från Holma finns nog i varje svenskt hem tror jag. På bilden några som jag ärvt från faster Agda. Spolar från Holma. Linbukett och handvävd linnetyg i bakgrunden med linblomma som motiv. Inköpt i Hälsingland på 90-talet. Besökte då orten Forsa som var andra halvan av företaget. Intressant att se skillnaden på hur olika dessa orters unika historia har lyfts fram av respektive kommun ....i Tidaholm inte alls! Jag gjorde ett försök under min tid på Tidaholms museum på 90-talet. Vi hade ett linneprojekt då och en kvinnohistorisk utställning. 

Några vävstolar från Madängsholm finns på Textilmuseet i Borås. Förr kördes exempelvis den stora jaquardvävstolen på deras visningar. Jag är tacksam för att ha fått se en av de gamla mekaniska vävstolarna i funktion...På 90-talet fanns det en man som fortfarande kunde väva på en sådan. Ragnar förklarade för mig att det gällde att se upp när man vävde. Skytteln av järn for fram och tillbaka med stor kraft...ibland hände det att den lossnade och for iväg. Då gällde det att se upp. Inte böja sig fram. Så uppkom ett talesätt.

"Se upp så du inte får skytteln i huvudet!"

Korsnäströjan på Midvinterfest & crocheted treasures from museums in new design

Nu börjar Midvinterfest på Bohusläns museum

Idag börjar utställningen och jag har med min Korsnäströja som jag jobbat på i flera år!
Temat i år på utställningen är fest och färg. Jag har med mycket handspunnen ull i olika kvalitéer och färger, så är du på jakt efter riktigt fint hantverk - missa inte denna utställning.

Korsnäströja, modell från Finska Österbotten, äntligen färdig!
Den finns att köpa, storlek liten medium ungefär storlek 38.



En detalj på ärmen där det virkade partiet möter det stickade.

Jag har arbetat mycket med tekniken pälsbältesvirkning och har även med två dräktväskor på utställningen, den ena är inspirerad av en bröstlapp från Tidaholm. Ni som har läst min artikel om Gran-Anna i GP vet vad det handlar om.....

Väskan till vänster är i traditionell stil och den till höger är i växtfärgat ullgarn i Tidaholmsmönstret.
Färgerna på denna har jag färgat in i exakt nyans efter förlagan. Jag håller även på att ta fram modeller som är efter Gran-Annas bröstlappar. Kika in här så kommer det längre fram!

Crocheted bags in plantdyed woolyarn. To the left a traditional bag from Pörtom Western Finland and to the right the Tidaholm pattern. The thin 2 ply woolyarn is plantdyed in exact the shades of the original in Tidaholm museums collection.

The center starpattern with madderroot and reed. 

I have studied and documented lots of chrocheted textiles in the museums of Skara,Skövde and Falköping aswell as in Tidaholm. Only the Tidaholm pattern is in plantdyed yarns the others made in Zephyr woolyarn that was popular in late 1800s.Black and red yarns mainly. But also purple was common. 

I love to explore textiles in the archives...and reconstructing is fun!