torsdag 8 september 2022

Allt som inte kommer med....stickmönster från Komi och Kurdistan att inspireras av

 Det är klart på museet nu! Och start på utställningen Landskapets vantar är på söndag. Välkomna! 

Många vantar kommer inte med som exempelvis de vackra Komi vantarna här fotade vid den medeltida porten till Friggeråkers kyrka. 

Ett par vantar stickade i traditionellt mönster från Komi folkets rika historia med rötter i medeltidens formspråk. Väldigt annorlunda mönstertänk än vad vi är vana vid. Här i handspunnet garn och angora. Denna mönsterskatt är verkligen intressant att utforska. Vissa geometriska komponenter återfinns i andra kulturers stickning, både i Finland, Estland och Lettland. Det är genom möten mellan folk som mönster sprids. Någon lånar ett motiv och börjar sticka det och så sprids stickmönster över världen.

The Komi people are of the Finno-Ugric  language group. All of the Finno-Ugric people were originally from Central Asia. They migrated at various times from before 400 A.D. to sometimes in the Middle Ages. Originally the Komi people were a migratory, reindeer-herding people. In the 1700s they began farming, fishing and hunting. Living in small communities. They are one of many ethnic minorities in todays Russia. Their needles for knitting were originally made of wood or bone. Later they traded goods for steele needles. At the age of 10 a Komi girl started to prepare textiles for her wedding. At least a dozen of knitted socks and mittens should be part of a young girls "trosseau".


En korg med växtfärgat ullgarn och två par benvärmare i turkisk tradition.

Inte heller kommer jag att ha med mina mönster från turkiskt område som jag stickar. Det är också en mycket fin sticktradition som jag fördjupat mig i.
Tack vare en man i Stockholm som samlade på Kelim mattor och vävar fick jag tag i en bok skriven av en professor Özbel full med mönster på stickade sockor.  Många mönster är säkert kurdiska. Jag arbetade i flera år med kvinnor  från Kurdistan som skulle lära sig svenska. När jag tog med mina vantar och visade dem kom de igång....Jo,sådana hade deras mammor stickat! Det finns i vår kultur också! Så roligt med kulturmöten....
Benvärmare Evindari stickade i olika krappröda nyanser....mönstret kan säkert fungera på vantar också! 

Evindari betyder kärlek på kurdiska och kärlek är väl vad vi behöver i världen och inte mera krig och förstörelse. 
Ha det fint i hösten och vi kanske ses på Konstnatten då jag planerar att vara på plats på museet. Kanske har jag då med något nytt spännande att visa!
Vänligen Lena 

fredag 26 augusti 2022

Växtfärgning plantdyeing plantefarvning med vejde och galläpple

 En skön höst nu särskilt sedan det kommit  35 mm regn vilket var välbehövligt för trädgården...bäcken längst ner i kanten av vårt "arboretum" var nästan uttorkad. Ja det är tankeväckande att se hur stora floder ute i Europa som Loire och Themsen nu bara är som små rännilar. Vatten är en rikedom! Vi tar vara på så mycket regnvatten vi kan. 

Det känns lite slösaktigt att växtfärga då.
Men jag ville ta vara på vejden...
Och testa ett annat recept.
Kanske inte det mest miljövänliga visade det sig med hemsk stank!
För mig är det obegripligt att folk vräker på med kemikalier i färgprocessen.
Ammoniak i kombination med vårt kalkhaltiga vatten gjorde att färgbadet slog över i blålila.
Här häller jag vejdebadet mellan två grytor...so far so good! Woad dyeing. 
Jag var inte nöjd med denna färgning så dagen efter färgade jag med galläpple. Även där är garnet obetat. 3 l vatten och 20 g torkad galläpple kokar i drygt 30 minuter. Sedan tillsätter jag 2 l vatten och garnet. 100 g ullgarn som legat i blöt och sedan kramats ur allt vatten. Låt garnet koka upp i färgbadet till 90 grader i ca 30 minuter. Ta upp garnet och tillsätt sedan 5-10 g ferrosulfat. Badet blir nästan svart och det går att färga flera omgångar garn i det. Även ett linnetyg färgades.
Tvätta garnet i Färgkrafts yllefärg och tillsätt ättika i sista sköljningen. Garnet blir väldigt mjukt av detta. Jag använde 2 tr plädgarn från Kampes spinneri och Shetland garn. 
Garnerna blev alltifrån svartgrå till lila och mauve. Alla färger som jag tycker mycket om och använder till mina vantar. Plantdying with gallnut. I just love the colors of nature....every time I dye is an adventure...sometimes it's a succesful process...and I'm happy with the result. My stash of plantdyed yarn increases and of course I need a lot of shades when I knit.
Nytt garn till kommande projekt.

Här hänger härvorna i min vävhörna.
Sjalväven är klar...tror jag.😊







  





söndag 14 augusti 2022

Vänervantar och augustitankar New yarns from my studio

 Nu börjar bilderna bli färdigmonterade till utställningen...exhibit work....

Ett collage av bilder till utställningen. 

 
En Vänervante i grovt handspunnet ullgarn...spunnet av toppullen från lammet Sigrid, ett Gästrikefår. I bakgrunden ett foto där jag sitter vid fyrplatsen längst ute på Hindens rev. En härlig sommardag att minnas!
 Är väl ganska så trött nu och hade behövt lite ledigt...men på grund av sjukdom i familjen blir det inga längre resor tyvärr. Så är ju livet ibland också. 
I helgen har vi kardat  upp mängder med ull bl a Åsenull och Värmland. Det mesta är naturgrått och svart...några kardflor har små stråk av ekologiskt färgad ull. Någon ull har jag växtfärgat. Blir vackert melerat när jag spinner.
På den nykardade ullen vilar en annan  Vänervante som jag syr på just nu...nålbunden i grovt handspunnet ullgarn av rasen Herdwick. Förr använde de kotagel blandat med ull i sina fiskarvantar. Livet var hårt vid Vänern....många fartyg och båtar förliste i stormar som snabbt blåste upp utan att folk hann sätta sig i säkerhet. Förlagan till dessa arbetsvantar kommer från Lurö. Kvarglömda i en fiskebod och återupptäckta många år senare av en Hemslöjdskonsulent. Roligt att sy dem!

Här nyspunnet entrådigt garn  av KRAV godkänt Gotland pälsull och ekologiskt syrafärgad  finull "Elin".... newly  handspun eco yarn with inspiration from medieval Saint Elin  
Klimatavtrycket på mitt garn är minimalt....och jag vet var ullen kommer ifrån! 






 





fredag 15 juli 2022

Utställningarbete pågår och om vantar i samlingar

 Nu jobbar vi på med utställningen. Alltid spännande att kika i olika museers samlingar för lite extra inspiration vilket jag gjort inför arbetet med utställningen Landskapets vantar. Då hittade jag bland annat den färgglada vanten från Essunga som är hundra år gammal. Nu har den fått nytt liv genom min nytolkning i växtfärgat ullgarn. Jag har dessutom lyckats göra ett stickdiagram!

Bottenfärgen är gråbrun här färgad med kateku. Sedan har jag valt en grön färg färgad med vassvippor. De röda är färgade med krapp i olika färgbad. Resåren har jag gjort lite vriden. Beskrivning kommer till vanten med färgförslag i Kampes 2 tr plädgarn. Enligt deras färgkarta. 

Det var Gerda Svensson i Essunga som stickade originalet 1920. Vet inget om henne tyvärr. 

Ofta är de vantar som finns i museernas samlingar ganska så tråkiga och anonyma...men det finns små pärlor!

Det finns också en hel del felmärkta vantar. Och ibland undrar jag varför de som registrerar textilier inte träffas och pratar igenom vilken terminologi som skall användas. 

Men med mina erfarenheter från olika museer vet jag att det kan vara si och så med kunskaperna hos personalen....



Ett par otroligt vackra broderade vantar i Vänersborgs museums samlingar. De är förstås tvåändsstickade och INTE nålbundna som det står på katalogkortet. Vilket jag nu uppmärksammat museet på.

Numera är det inte lätt att få komma och titta på textilier i museernas dolda vrår...jag är så tacksam att jag genom åren fått denna möjlighet att få utforska tyger och föremål. Inte minst var konservatorn på Västergötlands museum Johanna Austrin alltid vänlig och välkomnande. Och hjälpsam! Dessa egenskaper saknar jag hos de som numera jobbar på nämnda museum med de offentliga arkiven. För det är ju vårt gemensamma kulturarv detta! Och skall vara tillgängligt för alla. Då är det bra med digitalisering.

Ett museum som ligger rejält efter med digitalisering är tyvärr Tidaholms museum min hemkommuns museum som ju även varit min arbetsplats under några perioder. Så fina textila samlingar! Vilket jag skrivit om här på bloggen förut....silkesbroderade folkdräktsmössor,vackra virkade bröstlappar,vävda huvuddukar i mängder och mycket mycket annat fint!

Avslutar detta inlägg med nytvättade Väner vantar...små konstverk i en korg. Alla vantar blir det inte beskrivningar till....det är ju konst det här! Tyckte min chef Elinor på museet. Med upp till 17 nyanser av växtfärger i varje vante försöker jag måla med garnet. Fånga en stämning. Vassen vajar i en Vänervik...skogen...ljuset .

Ha det fint!
Vänligen Lena 


tisdag 3 maj 2022

Ett liv med växtfärgning A plantdyers garden

 När våren kommer och trädgården förvandlas från en gråbrun lövprasslig och frostkrispig plats till en grön skön glädjerik oas är det inte bara dags att fröså och sätta potatis....nu är även tid för växtfärgning. För vinterns flit med stickor och garn har minskat lagret av växtfärgat ullgarn. Plantdying in spring makes me happy! Naturcolors.... simply the best. Red from madderroot. Brown from kateku,Rhamnus frangula/Buckthorn and lichen. Yellow from Anthemis tinctoria, Alchemilla vulgaris / Lady's mantle  and others....

 
My stash of plantdyed yarn....and there is more! 😊
Ett långt liv med växtfärgning....
Började med att jag lånade boken om växtfärgning av Sandberg /Sisefsky på biblioteket i Orminge någon vårdag i slutet av 70-talet. Första färgningen blev med björklöv från ett träd vid ängen på Runmarö. Garnet hade jag spunnit själv.
Tänk om min gammelmormor Frida hade fått uppleva detta....att hennes textila kunskaper förs vidare och intresset för gamla hantverk finns än i släkten.

Bara älskar omslaget på boken! En tjej i förkläde som drar ner garnet i färgbadet över käppar. Viktig kunskap om hur du färgar förmedlas redan där!
Några av mina vantar....till vänster de nyss färdigstickade Vänervantarna med små duttar av indigo på toppen. Till höger Vårkumlavanten. Behöver fler till höstens utställning. De är delvis tvåändstickade vilket gör vanten tät och varm.
Just nu mycket experiment med räta och aviga maskor....en mudd är en mudd är en mudd....och kanske så mycket mer! Stickning som konst!
Så här radar jag upp mina små nystan...och väljer nyanser och hoppas dagen blir solig så att jag kan se!
Kanske kanske det blir växtfärgning vid Kvarndammen i vår....men först skall vi gräva upp vår egenodlade krapp. För min trädgård är en växtfärgares trädgård. 

Förra gången vi skördade krapp blev det så här mycket. Räckte gott och väl till två färgbad!
Every other year we dig up the madder roots ...
Krappen sprider sig som ogräs i trädgården!
Sama gäller resedan och vejden.

Här är vinruta  vars rötter går att färga med. Har drivit upp många plantor nu. En vacker och dekorativ växt! 



 









 

torsdag 24 mars 2022

Färgglatt och fantasifullt om våren...om nya mönster och Gran-Anna

 Så blir dagarna ljusare och tranorna återvänder...lättare att se de olika nyanserna på de växtfärgade garnerna då!

Älskar att använda starka och klara färger....antingen i handspunnet eller växtfärgat garn. Några nya projekt:

A colorful springhat! Needlebinded in handspun wool. Roving from Wonderful wool on Etsy. I also made a pair of leggings. 200 g garn räckte till ett par benvärmare och den här mössan och det är mer kvar....kanske blir ett par muddar också! Mjukt och skönt garn. Filtar något vid nålbindning. Detta är mitt favoritstygn i nålbindning. Tätt och fint.
Benvärmare i samma garn. Eller mer som yoga strumpor. Mysiga att använda! Härliga färger och ett arbete som går lätt. Egentillverkad nålbindningsnål i ek.  Snart kommer vi även att göra nålar i sjödränkt ek! Skrev på Instagram om de fina knapparna i sjödränkt ek från Gustav Wasas flagskepp Den lybske swan som jag fick för länge sedan. Skeppet sjönk 1525. Nu finns det en bit kvar...och även sjödränkt ek från en plats i landskapet där en medeltida kyrka mystiskt försvunnit. Ett unikt hantverksprojekt! Annars är det mest arbete med vantarna till utställningen i höst.

Den här vanten kallar jag Solglädje! 
Det gröna garner är färgat med vassvippor. Orange är färgat med lökskal.Det samlar jag i en påse och färgar någon gång per år. Det svagt gula garnet är färgat enligt samisk tradition. Tror det var Linné som skrev om hur samiska kvinnor tog färska björklöv om våren och fyllde ett kärl med garn och vatten och ställde i en solig backe över sommaren. Själv ställde jag mitt färgbad i växthuset. Det blev en väldigt speciell doft därinne efter det! 
 Green woolyarn dyed with reed,orange with onion and brown with lichen. The pale yellow dyed  in the traditional Sami style with fresh birchleaves in springtime. Just put in a bowl of water in a sunny place over the summer....

Har även tillverkat dessa färgstarka muddar. De är virkade i s k potätvirkning och med Gran Annas mönster.Hon använde det på bröstlappar. Kanske hade hon gillat mina muddar...de hade nog värmt skönt i hennes lilla dragiga stuga i Vårkumla. Jag fick låna nyckel och komma in i den för några år sedan.Väldigt lågt i tak. Och jag tror att hon bara använde ett rum där hon satt och eldade i spisen för att hålla sig varm. Hur livet var för folk på landet förr är svårt att förstå idag. Hommage to Anna Gran. She lived all her life in a small cottage. Artisan that crocheted chemisettes in colorful woolyarn.Inspired by her work I made these wristwarmers in plantdyed woolyarn. Testing    new patterns...  testar lite olika mönster nu. Gör beskrivningar också. Här är det Kampes garn som jag växtfärgat.   
 



Gran Anna framför sin ryggåsstuga i Vårkumla.
 


torsdag 10 mars 2022

Fina ullvänner! Ull till kulturarvsgarnet du köper av mig på Nääs och Falbygdens museum.

 Tack för fin ull! 

2017 började jag spinna ull från gamla svenska fårraser efter att ha spunnit mest finull och pälsull i många år. Ja när jag började spinna 1980/81 var det jättesvårt att få tag i råull.
Frågade mina grannar på Runmarö men deras ull var så dåligt klippt och fåren inte så välskötta heller...men genom en annons i tidningen LAND fick jag tag i Gotländsk pälsull. Numera är det så mycket lättare att botanisera bland olika ullsorter! Har spunnit mig igenom alla engelska tack vare kontakter jag fått på nätet. 
Här är ett kollage med bilder på några av de härliga fåren!
Stora bilden Klövsjöfår och tackan Smilla. Nere till vänster Helsingefår, Gråborg på Öland. Garnerna på bilden skickade jag till Öland. Spinn hälften få hälften...som jag berättat om tidigare. Mitten längst ner lilla Saga...nyklippt Åsenfår. 
Garn spunnet med ull från ursprungliga fårraser är kanske inte så kommersiellt gångbart...det är väldigt strävt och "kliar och sticks"...
Men det finns förstås undantag...längst ner till höger är Dala pälsfår vars ull har fått priser i Ull SM! Så jag är glad att jag fått spinna ull från Gosnos, Aldis m fl.
Glansigt och fint!
Nu börjar jag få slut på ull igen....
Uppskattningsvis har jag spunnit 30 kg garn nu ...blev väldigt mycket från Värmländska skogsfår efter 2018. Sedan har jag även spunnit Härjedalsull, Jämtlandsull och Svärdsjö och inte minst Gestrikeull! 
Ibland har jag blandat in något färgat ekologisk finull.
Ja det är dessa mina garner du har kunnat köpa på Nääs byggnadsvård i Floda och på Falbygdens museum bl a.
Nya laddningar är på gång!
Väl mött i vår och åter igen tack till er som köper mitt garn...ett kulturarvsgarn för finsmakaren!