tisdag 4 september 2012

Sensommartankar

Nu närmar sig hösten, tranorna samlas,det dånar från skördetröskor och jag sitter och minns min sommar...

För er som undrar är jag fjärde generationens Runmaröbo.
Min gammelmormor Frida var en mycket duktig kvinna, tystlåten, blygsam, men kunde allt om textil.Hon hade får nere vid Uppebyträsket och tog hand om ullen, spann, förgade och vävde på en vävstol som hennes make Ernst själv tillverkat. Jag tror den finns på Skärgårdsmuseet nu.
Min mormor Gurli föddes i ett av husen vid sjön.
Morfar var fiskare, men de hade även hönseri och odlade jordgubbar. Han snickrade åt andra och drev det lilla jordbruket Marieberg.De tog över posten , där jag senare växte upp.På vinden hyrde sommargäster och även i den lilla tvättstugan. Alla inkomster behövdes och dygnets alla timmar räckte väl knappast till för alla sysslor som skulle utföras.
Morfars föräldrahem är det vita rappade stenhuset bakom nuv affären i Styrsvik.Morfarsfar Erik var en allkonstnär - han var sin egen smed, har murat de flesta spisar som finns mellan Styrsvik och Norrsunda, han var med och grävde kanalen vid Storön och innan flytten till Runmarö drev han Malma kvarn med sin gamle far Jonas.Amalias symaskin har jag lyckats rädda, men huset och ägorna är sålda.Erik och Amalia hyrde ut till författare på somrarna -Sven Barthel och Viveca Starfält bodde där och skrev sina skärgårdsböcker. Ibland bodde andra författare över hos dem och fick sova på kökssoffan, bl.a. Evert Taube.
Ja- det finns mycket att stå och tänka på -jag minns  så många äldre Runmaröbor - tant Gina på Tallkobben var mormors klasskamrat.En vår drunknade hennes bror Hugo härutanför, jag var ganska liten men jag minns hur ledsna alla var då...

Jag samlar min berättelser om ön, skriver, ser bilder framför mig, minns folk och tänker mycket på livet på ön som det var då- lång borta men nära....

Nu är det snart höst och alldeles innan det mörknar helt var vi på en liten resa till en annan ö - Hven.Så mycket ljus, så mycket hav!!!!
Som ett smycke ligger denna ö i Öresund.
Där fanns mycket som inspirerade.


tisdag 12 juni 2012

Växtfärgning vid Kvarndammen

I helgen hade vi växtfärgning vid Kvardammen i Gerum - ömsom sol ömsom regn men det blev fina färger.....
Ingrid och Annika visar upp garnet.

Först färgade vi mina 3 års insamlade hibiskusblommor i köket vid vedspisen. En liten testhärva. Blev gult.
Sedan blev det alkanna, gulspån och gurkmeja samt rabarberblad.Fina lila och rosa färger med alkanna och härligt starkt gul med gurkmeja. Ett experimentbad blandades med rester av alkannabadet och gulspånsbadet - blev en härlig limegrön färg!
Rabarberbladen gav en vaniljgul kulör - inte så tokig.


Christina färgar sitt grå garn med alkanna.Vi använde grillen vid Kvarndammen både till färgning och matlagning.
I min trädgård tittade vi på färgreseda, krapp, vejde, väddklint och andra färgväxter. Birgitta hade med sig ett fint litet häfte från en kurs " för länge sedan" - jättekul att se hur hon klistrat in blommor och färgprover!


onsdag 28 april 2010

Varpning av väv till Birka

Här varpar jag en väv i brickvävt band som skall till Birka i Mälaren och vävas där i sommar - en pläd till ett vikingahus skall det bli.
Det tog sju timmar totalt att varpa denna väv i 60 cm bredd med en längd på 4 meter.
Varpställningen är av samisk modell och under tiden jag varpade lyssnade jag på samiskt program på P 2! Undrar om det fortfarande finns kvinnor i samemiljö som väver på varptyngd vävstol eller om det har dött ut helt....
Ja sådant funderar jag på under arbetets gång.

Hör gärna av er med kommentarer!

söndag 14 mars 2010

Ett liv med textil och arkeologi i Gläntan

Hej och välkommen till min blogg om textilhanverk med rötter i forntiden.
Här kommer jag att berätta om mina aktuella projekt.Som det står i min presentation  spinner jag mycket garn både till forntidsdräkter/tyger och annat.En hängiven stickentusiast som gärna hittar på egna mönster. Nålbinder både traditionellt och med nytänkande. Varptyngd vävstol är min specialitet sedan 90-talet. 
Bilden är från åren som fornminnesinventerare...en vilopaus efter att ha vandrat runt i skogarna runt Gerumsberget. Fotografen är Maj Sandahl och i bakgrunden vilar kollegan och konstnären Ingmar Hedihn. Ingmar uppskattade särskilt fågellivet i skog och mark men var med rätta inte så förtjust i vad han kallade "de förbannade sprutbönderna ". Vi kallade vårt lilla inventeringsgäng för Konstnärerna....Och en konst att överleva har det varit! Att flytta till en liten by och en trakt med få arbetstillfällen för mig som arkeolog. Tja inte lätt!Därför har hantverket blivit något att glädjas åt och förstås min familj som alltid varit involverad i mina olika projekt. Tack för att ni finns!