Landskapets vantar på Falbygdens museum och Midvinterfest på Bohusläns museum

 Först ett hjärtligt tack till alla er som besökte min utställning på Falbygdens museum! Personalen har berättat om hur uppskattad den var och det värmer. 

Bild från utställningen 
Landskapets vantar på Falbygdens museum. 
(C) Lena Josefsson 

Nu blir det Midvinterfest på Bohusläns museum där jag är med för 8:e gången faktiskt! Tänk vad åren går...

I år var det inget tema men de handspunna garner jag har med är inspirerade av natur och historia i landskapet. Därför kan du hitta garn som jag kallat Bohusgranit eller Husaby källa mm.

Det finns även garn att köpa på Falbygdens museum och på Nääs byggnadsvård som jag skrev i förra inlägget. 

En nålbunden sjal i handspunnet ullgarn fotade jag i Båthallen på Bohusläns museum. Som ett segel hänger den där..

Välkommen till Midvinterfest! 

Nytt garn på Nääs och Midvinterfest i Bohuslän med nålbindning

Nu har jag varit på det höstfagra Nääs och lämnat in mer garn till försäljning. 

Alltid trevligt att besöka denna lilla oas och roligt att prata lite byggnadsvård med Kristina som vikarierar i butiken. Fantastisk miljö! Kanske kanske någon gång i framtiden....om vi nu vågar hoppas....kommer jag att hålla workshop i nålbindning. Tänk att få sitta på den vackra verandan på Vänhem och blicka ut över vikens vatten samtidigt som du nålbinder! Underbara vyer.

En veranda för en slöjdare! 

Älskar denna  magnifika snickarglädje...färgsättningen är mild och fin.Allt andas frid.

Speglingar och ljus...naturen fortsätter in i huset.

För övrigt är det mer än roligt att få vara med på Midvinterfest i Bohuslän i år. Mina bidrag är nålbundna i år....försöker förnya och färgsätta. Det var länge sedan jag sydde mina första par vantar....

Handspunna garner kommer med också....hoppas vi ses där!

Allt som inte kommer med....stickmönster från Komi och Kurdistan att inspireras av

 Det är klart på museet nu! Och start på utställningen Landskapets vantar är på söndag. Välkomna! 

Många vantar kommer inte med som exempelvis de vackra Komi vantarna här fotade vid den medeltida porten till Friggeråkers kyrka. 

Ett par vantar stickade i traditionellt mönster från Komi folkets rika historia med rötter i medeltidens formspråk. Väldigt annorlunda mönstertänk än vad vi är vana vid. Här i handspunnet garn och angora. Denna mönsterskatt är verkligen intressant att utforska. Vissa geometriska komponenter återfinns i andra kulturers stickning, både i Finland, Estland och Lettland. Det är genom möten mellan folk som mönster sprids. Någon lånar ett motiv och börjar sticka det och så sprids stickmönster över världen.

The Komi people are of the Finno-Ugric  language group. All of the Finno-Ugric people were originally from Central Asia. They migrated at various times from before 400 A.D. to sometimes in the Middle Ages. Originally the Komi people were a migratory, reindeer-herding people. In the 1700s they began farming, fishing and hunting. Living in small communities. They are one of many ethnic minorities in todays Russia. Their needles for knitting were originally made of wood or bone. Later they traded goods for steele needles. At the age of 10 a Komi girl started to prepare textiles for her wedding. At least a dozen of knitted socks and mittens should be part of a young girls "trosseau".

En korg med växtfärgat ullgarn och två par benvärmare i turkisk tradition.

Inte heller kommer jag att ha med mina mönster från turkiskt område som jag stickar. Det är också en mycket fin sticktradition som jag fördjupat mig i.

Tack vare en man i Stockholm som samlade på Kelim mattor och vävar fick jag tag i en bok skriven av en professor Özbel full med mönster på stickade sockor.  Många mönster är säkert kurdiska. Jag arbetade i flera år med kvinnor  från Kurdistan som skulle lära sig svenska. När jag tog med mina vantar och visade dem kom de igång....Jo,sådana hade deras mammor stickat! Det finns i vår kultur också! Så roligt med kulturmöten....

Benvärmare Evindari stickade i olika krappröda nyanser....mönstret kan säkert fungera på vantar också! 

Evindari betyder kärlek på kurdiska och kärlek är väl vad vi behöver i världen och inte mera krig och förstörelse. 

Ha det fint i hösten och vi kanske ses på Konstnatten då jag planerar att vara på plats på museet. Kanske har jag då med något nytt spännande att visa!

Vänligen Lena 

Växtfärgning plantdyeing plantefarvning med vejde och galläpple

 En skön höst nu särskilt sedan det kommit  35 mm regn vilket var välbehövligt för trädgården...bäcken längst ner i kanten av vårt "arboretum" var nästan uttorkad. Ja det är tankeväckande att se hur stora floder ute i Europa som Loire och Themsen nu bara är som små rännilar. Vatten är en rikedom! Vi tar vara på så mycket regnvatten vi kan. 

Det känns lite slösaktigt att växtfärga då.

Men jag ville ta vara på vejden...

Och testa ett annat recept.

Kanske inte det mest miljövänliga visade det sig med hemsk stank!

För mig är det obegripligt att folk vräker på med kemikalier i färgprocessen.

Ammoniak i kombination med vårt kalkhaltiga vatten gjorde att färgbadet slog över i blålila.

Här häller jag vejdebadet mellan två grytor...so far so good! Woad dyeing. 

Jag var inte nöjd med denna färgning så dagen efter färgade jag med galläpple. Även där är garnet obetat. 3 l vatten och 20 g torkad galläpple kokar i drygt 30 minuter. Sedan tillsätter jag 2 l vatten och garnet. 100 g ullgarn som legat i blöt och sedan kramats ur allt vatten. Låt garnet koka upp i färgbadet till 90 grader i ca 30 minuter. Ta upp garnet och tillsätt sedan 5-10 g ferrosulfat. Badet blir nästan svart och det går att färga flera omgångar garn i det. Även ett linnetyg färgades.

Tvätta garnet i Färgkrafts yllefärg och tillsätt ättika i sista sköljningen. Garnet blir väldigt mjukt av detta. Jag använde 2 tr plädgarn från Kampes spinneri och Shetland garn. 

Garnerna blev alltifrån svartgrå till lila och mauve. Alla färger som jag tycker mycket om och använder till mina vantar. Plantdying with gallnut. I just love the colors of nature....every time I dye is an adventure...sometimes it's a succesful process...and I'm happy with the result. My stash of plantdyed yarn increases and of course I need a lot of shades when I knit.

Nytt garn till kommande projekt.

Här hänger härvorna i min vävhörna.
Sjalväven är klar...tror jag.😊

  

Vänervantar och augustitankar New yarns from my studio

 Nu börjar bilderna bli färdigmonterade till utställningen...exhibit work....

Ett collage av bilder till utställningen. 

 

En Vänervante i grovt handspunnet ullgarn...spunnet av toppullen från lammet Sigrid, ett Gästrikefår. I bakgrunden ett foto där jag sitter vid fyrplatsen längst ute på Hindens rev. En härlig sommardag att minnas!

 Är väl ganska så trött nu och hade behövt lite ledigt...men på grund av sjukdom i familjen blir det inga längre resor tyvärr. Så är ju livet ibland också. 

I helgen har vi kardat  upp mängder med ull bl a Åsenull och Värmland. Det mesta är naturgrått och svart...några kardflor har små stråk av ekologiskt färgad ull. Någon ull har jag växtfärgat. Blir vackert melerat när jag spinner.

På den nykardade ullen vilar en annan  Vänervante som jag syr på just nu...nålbunden i grovt handspunnet ullgarn av rasen Herdwick. Förr använde de kotagel blandat med ull i sina fiskarvantar. Livet var hårt vid Vänern....många fartyg och båtar förliste i stormar som snabbt blåste upp utan att folk hann sätta sig i säkerhet. Förlagan till dessa arbetsvantar kommer från Lurö. Kvarglömda i en fiskebod och återupptäckta många år senare av en Hemslöjdskonsulent. Roligt att sy dem!

Här nyspunnet entrådigt garn  av KRAV godkänt Gotland pälsull och ekologiskt syrafärgad  finull "Elin".... newly  handspun eco yarn with inspiration from medieval Saint Elin  

Klimatavtrycket på mitt garn är minimalt....och jag vet var ullen kommer ifrån! 

 

Utställningarbete pågår och om vantar i samlingar

 Nu jobbar vi på med utställningen. Alltid spännande att kika i olika museers samlingar för lite extra inspiration vilket jag gjort inför arbetet med utställningen Landskapets vantar. Då hittade jag bland annat den färgglada vanten från Essunga som är hundra år gammal. Nu har den fått nytt liv genom min nytolkning i växtfärgat ullgarn. Jag har dessutom lyckats göra ett stickdiagram!

Bottenfärgen är gråbrun här färgad med kateku. Sedan har jag valt en grön färg färgad med vassvippor. De röda är färgade med krapp i olika färgbad. Resåren har jag gjort lite vriden. Beskrivning kommer till vanten med färgförslag i Kampes 2 tr plädgarn. Enligt deras färgkarta. 

Det var Gerda Svensson i Essunga som stickade originalet 1920. Vet inget om henne tyvärr. 

Ofta är de vantar som finns i museernas samlingar ganska så tråkiga och anonyma...men det finns små pärlor!

Det finns också en hel del felmärkta vantar. Och ibland undrar jag varför de som registrerar textilier inte träffas och pratar igenom vilken terminologi som skall användas. 

Men med mina erfarenheter från olika museer vet jag att det kan vara si och så med kunskaperna hos personalen....

Ett par otroligt vackra broderade vantar i Vänersborgs museums samlingar. De är förstås tvåändsstickade och INTE nålbundna som det står på katalogkortet. Vilket jag nu uppmärksammat museet på.

Numera är det inte lätt att få komma och titta på textilier i museernas dolda vrår...jag är så tacksam att jag genom åren fått denna möjlighet att få utforska tyger och föremål. Inte minst var konservatorn på Västergötlands museum Johanna Austrin alltid vänlig och välkomnande. Och hjälpsam! Dessa egenskaper saknar jag hos de som numera jobbar på nämnda museum med de offentliga arkiven. För det är ju vårt gemensamma kulturarv detta! Och skall vara tillgängligt för alla. Då är det bra med digitalisering.

Ett museum som ligger rejält efter med digitalisering är tyvärr Tidaholms museum min hemkommuns museum som ju även varit min arbetsplats under några perioder. Så fina textila samlingar! Vilket jag skrivit om här på bloggen förut....silkesbroderade folkdräktsmössor,vackra virkade bröstlappar,vävda huvuddukar i mängder och mycket mycket annat fint!

Avslutar detta inlägg med nytvättade Väner vantar...små konstverk i en korg. Alla vantar blir det inte beskrivningar till....det är ju konst det här! Tyckte min chef Elinor på museet. Med upp till 17 nyanser av växtfärger i varje vante försöker jag måla med garnet. Fånga en stämning. Vassen vajar i en Vänervik...skogen...ljuset .

Ha det fint!

Vänligen Lena 

Ett liv med växtfärgning A plantdyers garden

 När våren kommer och trädgården förvandlas från en gråbrun lövprasslig och frostkrispig plats till en grön skön glädjerik oas är det inte bara dags att fröså och sätta potatis....nu är även tid för växtfärgning. För vinterns flit med stickor och garn har minskat lagret av växtfärgat ullgarn. Plantdying in spring makes me happy! Naturcolors.... simply the best. Red from madderroot. Brown from kateku,Rhamnus frangula/Buckthorn and lichen. Yellow from Anthemis tinctoria, Alchemilla vulgaris / Lady's mantle  and others....

 

My stash of plantdyed yarn....and there is more! 😊

Ett långt liv med växtfärgning....

Började med att jag lånade boken om växtfärgning av Sandberg /Sisefsky på biblioteket i Orminge någon vårdag i slutet av 70-talet. Första färgningen blev med björklöv från ett träd vid ängen på Runmarö. Garnet hade jag spunnit själv.

Tänk om min gammelmormor Frida hade fått uppleva detta....att hennes textila kunskaper förs vidare och intresset för gamla hantverk finns än i släkten.

Bara älskar omslaget på boken! En tjej i förkläde som drar ner garnet i färgbadet över käppar. Viktig kunskap om hur du färgar förmedlas redan där!

Några av mina vantar....till vänster de nyss färdigstickade Vänervantarna med små duttar av indigo på toppen. Till höger Vårkumlavanten. Behöver fler till höstens utställning. De är delvis tvåändstickade vilket gör vanten tät och varm.

Just nu mycket experiment med räta och aviga maskor....en mudd är en mudd är en mudd....och kanske så mycket mer! Stickning som konst!

Så här radar jag upp mina små nystan...och väljer nyanser och hoppas dagen blir solig så att jag kan se!

Kanske kanske det blir växtfärgning vid Kvarndammen i vår....men först skall vi gräva upp vår egenodlade krapp. För min trädgård är en växtfärgares trädgård. 

Förra gången vi skördade krapp blev det så här mycket. Räckte gott och väl till två färgbad!

Every other year we dig up the madder roots ...

Krappen sprider sig som ogräs i trädgården!

Sama gäller resedan och vejden.

Här är vinruta  vars rötter går att färga med. Har drivit upp många plantor nu. En vacker och dekorativ växt!