Vävda bronsåldersdräkter från min verkstad
Under slutet av 90-talet och början på 2000-talet gjorde jag en hel del experiment med bronsålderns dräkter -originalen finns bevarade på Nationalmuseum i Köpenhamn.
"Egtved-pigen" och Skrydstrup-flickan men även Borum Eshöj -kvinnan som kläddes i svart ylledräkt-bevarad genom sekler i ekkistegravar.Dessa dräkter har jag prövat att rekonstruera och arbetat utifrån.Många timmars arbete- först spinna ull.Här använde jag ull från fårraserna Rya och Norsk Spelsau. Norsk Spelsau handkammade jag med ullkammar och ryan handkardades. Jag har testat olika spinnriktningar-både vänster- och högerspunnet garn användes.
Vävarna är i tuskaft och vävs först glest med 3-4 trådar per cm, sedan valkas tyget för att bli tätare.
Bronsålderns dräkter var alltid av mörkt brun eller brunsvart/svart ull.
Vackert tillsammans med glänsande bronssmycken. Ett medvetet mode!
Jag försökte få en person som tillverkade kopior på forntida smycken att göra en kam till mig.
Det visade sig bli väldigt dyrt...men originalet finns att se på Västergötlands museum.
Så även halskragen från Gälleberg. Den lånade vi till vår forntidsutställning på Tidaholms museum.
Jag var och hämtade den i Skara och den var museet förstås rädda om. Jag råkade nämna att det inte gick att låsa bakluckan på vår Volvo...och att vi tänkte gå och fika. Jamen då måste ni ha med er lådan med kragen hela tiden, tyckte museimannen.
Så Gällebergkragen fick följa med och fika på Nockes! 🙂
Här är min snörkjol som jag vävde i en speciell ställning.Där tvinnas garnet innan det slås in i ett band.
Jag fick hjälp av min son Erik att tvinna och som så ofta med förhistoriska hantverksprocesser tror jag att samarbete och gemenskap har varit en viktig del av arbetet.
På originalet är det så grov fårull att det verkligen mer ser ut som en repkjol.
Kanske fanns dessa kjolar eller skört redan på neoliticum. Ett populärt dekorelement i keramiken har varit snörmönster. Snörskört var ett unisex plagg har det visats sig. Och möjligen bars något tunnare ullplagg under av typ ull-tights. I alla fall fanns spår av finfibrig ull kvar på Egtved-pigens hud.
Ett tyg finns på Östergötlands länsmuseum.
En hel dräkt vävdes till Ekehagens forntidsby.
Den användes flitigt i verksamheten och slets tyvärr ut. Det märkliga var att de först prutade på mitt arbete med flera tusen kronor för att sedan "förstöra " dräkten....suck!
Det är förstås många timmars arbete innan ett så stort tyg är färdigt!
Stort tack till mina döttrar som ställt upp som modeller!
I en artikel i GP om Hallonflickan använde jag dessa bilder som är längst ner i collaget här under. Flera fina bilder tog vi uppe vid Kvarndammen och några vid bronsålderns bevarade miljöer med stensättningen uppe på höjden.




Inga kommentarer:
Skicka en kommentar