Färgstarkt med växtfärgning

Vantar och vävar i växtfärgat ullgarn 

Genom åren har jag vävt, stickat och virkat med växtfärgat ullgarn. 

För mig är naturens färger de vackraste. I min trädgård har jag en hel del färgväxter. Krapp, vejde,färgkulla,vau,renfana,kermesbär och gullris mm.

Klassiska nordiska mönster på vantar blir extra fint i växtfärgat ullgarn. Jag färgar även med mer exotiska växter som finns att köpa i torkad form.

Blå, gul och röd bresilja, kurkumin/gurkmeja gulspån och mycket annat fint. Det har blivit allt svårare att hitta dessa i Sverige, så att leta på Etsy är ett tips.

Vårkumlavanten fick jag inspiration till av en medeltida runsten vars blomslingor är vackert stiliserade. 

Den är tvåändsstickad förutom själva mudden. 

Att föra över mönster från helt andra sammanhang till stickning är roligt!

Tidaholmsvanten-en vacker folkdräktsvante från 1800-talet

Tidaholmsvanten

En mycket vacker vante som låg fullständigt bortglömd  i samlingarna på Tidaholms museum.Den gjorde jag beskrivning till på 90-talets början.Den blev min favorit i många år...stickade många vantar och sålde, bl a på Hemslöjden .

Här är ett par Tidaholmsvantar stickade så nära originalet som det går och som har krapprött ullgarn på de vackra rosorna. En fin gammal folkdräktsvante. Bilden blev affisch till utställningen Landskapets vantar som visades på Falbygdens museum. (C) Lena Josefsson 

Modellen är skyddad enligt lagen om upphovsrätt. Så även bilderna här och överallt på bloggen. 

Det är svårt att sticka in tummen snyggt i detta täta mönster. På originalet har de lagt tummen mitt i handen. Detta skall enligt litteratur i ämnet vara ett tecken på att vanten är riktigt gammal.

1800-talets mitt är en trolig datering.

Möjligen kunde vanten vara från Fröjered.

Jag frågade runt lite då på 1990-talet...men de äldre ortsbor jag talade med kände inte till något. Hemslöjdens inventeringar på 1930-talet innehöll inga vantar av den här typen. Däremot fanns det några från Vänerområdet som var rikt mönstrade.

En sådan vante var med i min utställning. 

Och jag arbetar vidare med några mönster från Kålland.

The Tidaholm mittens with madder red roses.

My new design with inspiration from a pair of mittens in the textile collection of Tidaholms museum. 

Probably from mid 1800s. 

 Originalet stickat med mycket tunna stickor eller spetor som det heter i Västergötland! 

Det var länge sedan jag stickade Tidaholmsvanten,  mönstret är ganska intrikat...får se om jag får lust att göra några nya!

Det blev även en del mössor i mönstret också.

En konsthantverkare från Ekedalen var väldigt förtjust i dessa vantar och mössor. Hon köpte en del och de hamnade i Stockholm. 

Jag var med på en marknad på Söder i Stockholm ett år. Då sålde jag alla mina stickade vantar med växtfärgat garn. 

Så vanten har blivit spridd och kanske kan vanten i Tidaholms museums samlingar vara köpt på en marknad av en knalle och komma någon helt annan stans ifrån. Så är det med många mönster och vantar. De stickas och sprids ut i världen. 

Tack för ditt intresse!

Höstlig inspiration med nya modeller i stickat Mu Ma art inspiration in knitdesign

Med inspiration av kustens historia

Nu pågår en period av skapande i Gläntan....nya stickade modeller har tillkommit,alla i handspunnet garn. 
Varför inte göra en mössa med Brännvinskäringar som inspirationskälla?

Mu Ma art project Streetart by Elina Metso. 

Väggkonst  på Orust vid Assmunderöd...ovanlig kvinnohistoria.  Tyvärr brann detta huset ner bara några veckor efter att vi var där...men en ersättningsmålning finns att se. Och mössorna blev ju ett minne av detta ....tyvärr väldigt svårsålda!

Tråkigt när du lägger ner så mycket tid på att designa till Midvinterfest mm. Men så är ju livet ibland...inget blir som man tänker sig! Väldigt vackert där på Orust i alla fall och Elina Metso är en konstnär som jag följer på Instagram. 

Hon har fortsatt skapa fler "konstväggar". 

Från vänster mössa med mönster Fyren, i mitten en Solbergamössa och en mössa med mönster inspirerat av Brännvinskäringar. 

                                                                  

                                                                          

                                                        

Snoddas - en vante som jag komponerade för 8 år sedan till Midvinterfest. Stickar ett par nya nu och det blir sista gången jag deltar där.....

Underbara vantar från Lappland

Vantar från Norrbotten och Lappland-en kulturskatt. 

Just hemkommen från en fin utställningen på Bildkällan i Falköping. Mässofahta eller Marknadsvantar från Aittje i Jokkmokk. 

Erika Nordvall Falck visade och berättade hur hon samlat in vantar och hur mönstren kan tolkas.

Väldigt intressant att höra hur kvinnor och även män stickat dessa underbara färgstarka vantar och hur tradition förs vidare.

Jag kom ihåg på 80-talet när jag lånade boken Stickat från Norrbotten och satte igång att testa mig igenom de olika mönstren. Några av mina vantar har överlevt.

Senaste numret av Piecework handlar bland annat om Skaijte vanten.

Förra året stickade jag en vante med inspiration av min farmors mormor.Sara Lena Skott hette hon och var nybyggarhustru i Lappträsk. Växtfärgat ullgarn i färger som jag associerat till Hjortron på myren, vävda band och näbbskor.En näverkont och kaffe vid öppen eld.

Sara Lenas vante.

Utställningen pågår till 25 februari. Missa den inte!

Ull och fantasi

Svenska lantraser i min verkstad nu i höst....Gästrikeull,Dalafår ull och flera andra sorter.

I den färgrika hösten finns det mycket att inspireras av....eller som Alf Hambe sjunger i sin "Oktobervisa " : det är nu ett vårunder sker.....

Tack vare ullentusiaster i hela landet kan jag nu spinna ovanliga garner av Gästrikeull och flera andra raser. Ibland är det skönt att arbeta enbart med dessa ulltyper som är så ursprungliga. Jag är otroligt tacksam för att det finns ett spinneri i närheten, bara titta in där, insupa ångorna av nytvättad ull och njuta av färger ....Mer än hundra nyanser på de färgade kardfloren ! Fantastiskt!

Sländor som forskningsämne. 

Som en del av min forskning gick jag år 2000 igenom museernas samlingar av sländtrissor här i Skaraborg. Resultatet blev min masters uppsats i arkeologi och i samband med detta arbete nytillverkades sländor för egna experiment. 

Min frågeställning var om det gick att se om sländorna var avsedda att spinna ull eller lin med. Varje hushåll bör ha haft en hel uppsättning av olika sländor.

Västsvensk konservatorsatelje var mycket intresserade men min höga ambition föll ganska platt när jag presenterade detta på den arkeologiska institutionen. ...

Över huvud taget är det svårt att finna rätt forum för textilhistorisk forskning...blir lätt att hamna mellan många stolar här!!

Ett handspunnet garn i höstens färgskala tillsammans med textilredskap i min ateljé. 

Fantasigarn i merinoull och med lockar av Leicester och lite silke ...För jag måste ju sälja garn så att jag får in pengar till att köpa ull från svenska fårgårdar till olika textila projekt.

Fyrskaftsvävar: Huldremose kvinnans dräkt

Huldremose vävarna.

Efter ett danskt fynd i Huldremose, som är samtida med Gerumsmanteln har jag hämtat förebilden till detta fyrskaftstyg- det blev en dräkt med kjol i växtfärgat 2-trådigt ullgarn och ett skinnliv.

Här är ett fyrskaftstyg som jag vävt ...bilden är från tiden då jag stod och vävde i min gröna stuga i trädgården. Den stora vävstolen har jag senare ersatt med två mindre vävstolar med plats för fyra skaft.

Men då kan inte vävarna inte bli lika breda förstås...

Att ständigt testa och ompröva under arbetets gång är nog ganska typiskt för den som vill använda forntidens vävredskap. Det heter ju inte experimentell arkeologi för inte!

Jag har inte alltid någon modell som ställer upp...Så här var jag uppe på mossen och fotade kjol och fårskinnsfäll bara för att få en stämningsbild.

The Huldremose weave and cape ...pic from the bog at Gerumsberget. 

Plantdyed woolyarn in the colors of nature...A long weaveprocess ...with trial and error. I made two weaves on the same theme...but what's really intriguing is the story behind the textile. Who was she...the Huldremose woman. She clearly fought for her life ...her right arm broken. So sad! But still my weave is a hommage to these women! Never give up! Be strong!

Historien bakom fynden. Att inte bara kopiera en väv utan gå lite längre in i tankar om vad som hänt dessa kvinnor som offrats. 

Vilka var de? Kvinnor med "farlig" kunskap,kvinnor som var för udda och/eller forntidens starka kvinnor.

När jag står där och väver kommer forntiden verklighet nära inpå...jag står utomhus och lyssnar till fågelsång och klirrande vävtyngder. Trädens löv viskar om tider som varit...lyssna och du kommer att höra. Och skriv ner!

I början av 2000-talet blev det att jag skrev små berättelser,skisser, poetiska essäer och dikter på detta tema. 

Jag och en konstnär jobbade fram en liten utställning. 

Som vi inte fick visa...tänker ibland att vi var som dessa farliga forntidskvinnor som skulle plattas till,sättas på plats...för du ska ju aldrig tro att du är något i detta Jantelagens samhälle...men jag fick mod till att ta kontakt med Göteborgsposten och mycket av mitt material hamnade där.

Gudskelov! Så aldrig ge upp!

Efter 2018 har jag fått fin kontakt med fårägare på olika håll i landet som hjälper mig med ull från Dala pälsfår,Helsinge får, Gute, Åsenfår, Svärdsjö och Klövsjö får. Mina vävar kommer mer att bli konstprojekt. Minst lika spännande!

Kypertvävar i varptyngd vävstol - en utmaning!

Textilresan - kypertvävar i varptyngd vävstol...en utmaning!

Vävprov till Gerumsmanteln och en hel del andra kypertvävar har det blivit genom åren.

Svårigheten är att få plats med flera skaft och den lite mer komplicerade solvningen. Du måste innan solvningen börjar bestämma vilken variant det skall vara.Varje skaft solvas sedan uppifrån och ner plus det naturliga skälet.Är det fyrskaft blir det tre solvkäppar.

Att ha en stor uppsättning olika vävtyngder är också helt nödvändigt.

Jag har testat olika uppknytningar till kypertvävar och de ger olika täta tyger.

Min favorit är treskaftskypert som blev vanligt på vikingatiden.

Här en väv som senare blev valkad och fungerade som botten för en broderad/nåltovad bild med Sancta Helena av Skövde som motiv.

O Clemens Helena ...inleds det s k Elinofficiet från 1200-talets slut som berättar historien om vårt Västsvenska helgon. I en artikel i Göteborgs-Posten som kommer under våren 2018 kan du läsa hennes historia. 

Medeltida kalkmålning i Götene kyrka som visar Helena på pilgrimsvandring till det Heliga landet. Hon var troligen den första kvinnan från Västsverige som kom att redan på 1100-talets första hälft bege sig iväg på denna farofyllda färd .

En from kvinna var Helena "Västergötlands ros " som hon kallas i officiet, vacker både på in och utsidan.
Missa inte mina texter om kvinnohistoria!