Bronsålderns dräkter Bronzage costumes and weaves from my studio.

Vävda bronsåldersdräkter från min verkstad

Under slutet av 90-talet och början på 2000-talet gjorde jag en hel del experiment med bronsålderns dräkter -originalen finns bevarade på Nationalmuseum i Köpenhamn.

 "Egtved-pigen" och Skrydstrup-flickan men även Borum Eshöj -kvinnan som kläddes i svart ylledräkt-bevarad genom sekler i ekkistegravar.Dessa dräkter har jag prövat att rekonstruera och  arbetat utifrån.Många timmars arbete- först spinna ull.Här använde jag ull från fårraserna Rya och Norsk Spelsau. Norsk Spelsau handkammade jag med ullkammar och ryan handkardades. Jag har testat olika spinnriktningar-både vänster- och högerspunnet garn användes.

Vävarna är i tuskaft och vävs först glest med 3-4 trådar per cm, sedan valkas tyget för att bli tätare.

Bronsålderns dräkter var alltid av mörkt brun eller brunsvart/svart ull. 

Vackert tillsammans med glänsande bronssmycken. Ett medvetet mode!

Här är den vackra bronskammen från Hasslekärr Hångsdala.

Jag försökte få en person som tillverkade kopior på forntida smycken att göra en kam till mig.

Det visade sig bli väldigt dyrt...men originalet finns att se på Västergötlands museum.

Så även halskragen från Gälleberg. Den lånade vi till vår forntidsutställning på Tidaholms museum. 

Jag var och hämtade den i Skara och den var museet förstås rädda om. Jag råkade nämna att det inte gick att låsa bakluckan på vår Volvo...och att vi tänkte gå och fika. Jamen då måste ni ha med er lådan med kragen hela tiden, tyckte museimannen.

Så Gällebergkragen fick följa med och fika på Nockes! 🙂

Här är min snörkjol som jag vävde i en speciell ställning.Där tvinnas garnet innan det slås in i ett band.

Jag fick hjälp av min son Erik att tvinna och som så ofta med förhistoriska hantverksprocesser tror jag att samarbete och gemenskap har varit en viktig del av arbetet. 

På originalet är det så grov fårull att det verkligen mer ser ut som en repkjol.

Kanske fanns dessa kjolar eller skört redan på neoliticum. Ett populärt dekorelement i keramiken har varit snörmönster. Snörskört var ett unisex plagg har det visats sig. Och möjligen bars något tunnare ullplagg under av typ ull-tights. I alla fall fanns spår av finfibrig ull kvar på Egtved-pigens hud.

 En samling bilder från min tid då jag vävde mycket tyger till bronsåldersdräkter.

Ett tyg finns på Östergötlands länsmuseum. 

En hel dräkt vävdes till Ekehagens forntidsby.

Den användes flitigt i verksamheten och slets tyvärr ut. Det märkliga var att de först prutade på mitt arbete med flera tusen kronor för att sedan "förstöra " dräkten....suck!

Det är förstås många timmars arbete innan ett så stort tyg är färdigt! 

Stort tack till mina döttrar som ställt upp som modeller!

I en artikel i GP om Hallonflickan använde jag dessa bilder som är längst ner i collaget här under. Flera fina bilder tog vi uppe vid Kvarndammen och några vid bronsålderns bevarade miljöer med stensättningen uppe på höjden.

Den alltid inspirerande bronsåldern! Hällristningar från Tanum tillsammans med mina dräkter. Glädje över att ha gjort dem! Och roligt att folk fortfarande hittar till min blogg och tar del av detta. Tack för titten!

Bronzage costumes and weaves from my studio. Rockcarvings from Tanum.Enjoy!

Textilresan fortsätter..om dräktprojekt på 90-talet och Gerumsdräkten

Dräktprojektet på Tidaholms museum 1993-94

Från Östra Gerums socken finns en sockendräkt bevarad i Nordiska museets arkiv. Den är från 1700-talets slut och har ett ålderdomligt utseende.Kjolen är av fårskinn med en röd yllelist nedtill,tröjan är av rött kypertvävt ylle och har lösa ärmar. Till detta finns en söt mössa i linne med de för trakten typiska broderade blommotiven.Ett löst stycke till mössan är av tyll med trädd spets.Jag var uppe i Stockholm och ritade av delarna och mätte upp och dokumenterade.Ett par fina ullstrumpor av växtfärgat garn tillhör också dräkten.Det var fotoförbud på museet och deras bilder vill de ha betalt för att publicera....så mina skisser och bilder får räcka så länge.Och några bilder där jag rekonstruerat ett kvinnoöde på 1700-talet-barnamörderskan Annika iförd en tovad variant av tröjan/livet från Gerumsdräkten.

Under 1993 hade vi ett dräktprojekt på Tidaholms museum-här är mina skisser och några uppmätningar till Gerumsdräkten.

Nu har jag skänkt allt mitt material till Falbygdens museum. Där kan du se både kvinno- och mandräktens dokumentation. Några folkdansare i området har låtit sy upp mansdräkten men eftersom det var fårskinnskjol i kvinnodräkten var det inte intressant för deras del.

Gerumsdräkten representerar ett folkligt dräktskick på Falbygden sent 1700-tal tidigt 1800. Den som finns på Nordiska museet samlades in av en kandidat Fredman och kommer från Askagården i Gerum. Ett par vackra brudhandskar kommer från samma gård.Jag har forskat en del kring hantverkstraditioner i dessa trakter och flera besök har det blivit i Tidaholms museums arkiv.  Ett tyg skänkt till museet av Hedvig André är min favorit. Garnet är delvis växtfärgat. Har troligen varit en s k klädning. Överdelen är sönderklippt men kjoltyget är intakt. Har gjort en ny vävanalys med garnförslag.

Står på kö i min projektlista! Men kanske blir vävt någon gång....

Kjoltyg från Hedvig André i Tidaholm,1800-tal.

1991 och 1992 textilresan fortsätter

Första varptyngda vävstolen i min verkstad...

Ja, hemkommen från vävkursen i Sveg blev det förstås tillverkning av egen vävstol. Det fanns några björkar på tomten som passade. 

Den blev så hög att den inte gick in i vårt gamla torp,som varit sockenstugan i Gerum och har en takhöjd på 2 m.Jag ville ha en vävstol som det var en vettig vävbredd på och även gick att väva kypert i.Då behöver sidostöden vara så höga att tre skafthållare får plats med bra mellanrum emellan.Viktigt var också att få en rak bom.Den första handyxades till men innehöll ändå kvistknutar, så jag kom att beställa en vävbom av Acklinga snickeri 1992.Den fungerar perfekt.

Första åren stod jag och vävde i en grannes garage för skördetröskor...

1991 hade jag en vävkurs för några vänner i trakten och de fick hjälp att göra vävstolar och vävsvärd. Jag har ett smalare vävsvärd än de som förekommer i litteraturen, men det passar mig bäst. Det är viktigt att det är lätt,annars sliter det mycket på axlarna.

1992 började jag på Tidaholms museum och var med och gjorde en textilhistorisk utställning där.

Ringde då till The Swedberglabbet i Uppsala och fick den nya dateringen på Gerumsmanteln. Den var ju inte från bronsålder som varit gängse uppfattning.Den datering jag fick var 2050 plus minus 50 år före 1950, alltså 100-talet f.Kr.f.Passade mycket bra ihop med de vävtekniska iakttagelser som jag och andra textilarkeologer gjort.

Här är en del av min textilutställning och en inlånad vävstol från Länsmuseet i Skara som barn fick pröva att väva på.De fick även testa forntidskläder som vi lånat in från Göteborgs Stadsmuseum.

Den här vävstolen var inte så bra att väva på-får väl ses som ett symboliskt inslag.

 På museets vind stod jag däremot och vävde ranor i tretrådigt ullgarn som jag fått hjälp av spinneriet i Madängsholm att ta fram.

Bäckedals folkhögskola 1990

Kurs i varptyngd vävstol på Bäckedals folkhögskola 1990

Med tåg längs Inlandsbanan tog jag mig hösten 1990 till det vackra Sveg i härliga Härjedalen.Där hölls för första gången en veckolång kurs i varptyngd vävstol på Bäckedals folkhögskola - skolan som specialiserat sig på experimentell arkeologi.( www.backedal.se )

Jag var medlem i föreningen Levande Historia och det var en förening som tyvärr somnade in när inte längre eldsjälen Tomas Johansson på Frösön höll igång det hela. Tomas var en person som var uppskattande och gav mig mod och kraft att fortsätta med vävning i varptyngd vävstol. Kanske fick jag mer inspiration av våra samtal än av folk på de arkeologiska institutionerna!Tack till Tomas i din himmel!

Ljusnan

Stor inspiration fick jag också av Ellinor Sydberg som höll i kursen.Du är en riktig pionjär som inte fått det erkännande för dina kunskaper som du förtjänar. Utan dig skulle jag aldrig fortsatt mitt vävande.

Arbetet med den nya kopian av Överhögdalsbonaden var helt enkelt fantastiskt!

Några kursdeltagare 1990

Jag minns att vi fick börja med att tillverka nya vävstolar...fram med motorsågen bara!

Sedan blev det nybörjarväv som syns här på bilden.Vi testade även att väva i lin och en fyrskaftsväv.

Att väva med brickor ingick också i kursen.Det hade jag aldrig prövat så det blev en utmaning.

Här är de kopior som Ellinor vävde.När vi gick kursen var den första färdig - det var helt magiskt när hon höll upp och visade den.Det var inte många som sett den då!

Dessutom berättade hon om de nya dateringar som framkommit i C-14 labbet i Uppsala  med hjälp av den nya revolutionerande tandemacceleratorn och " jag tror också att Gerumsmanteln har fått ny datering" avslutade Ellinor.

OK.Det var ju intressant för mig att veta..och om det berättar jag mer i nästa blogg.

Midvinterfest på Bohusläns museum-tema trädgård

Nu är jag med på Midvinterfest.Årets tema är trädgård.

Trädgård som tema är ju något som verkligen passar mig och i år har jag t.ex. spunnit en hel del garn som anknyter till temat. Vad sägs om Monet´s garden- ett mjukt merinogarn i pastellfärger.Här är bilder på några av mina produkter:en mössa i skönt silke och BFL-garn som skimrar i olika färger.

Jag har med fyra baskrar stickade av olika särskilt utvalda garner-allt är handspunnet-

- en med inspiration av mitt fina Sakura-träd som är så vackert om hösten!

Jag har även med några virkade sjalar eller ami som jag kallar det.

Den som är i rosa toner kallar jag "Smultron och grädde".Supermjukt kashmir/silke/merinogarn.

Sjal i kashmir,silke och merinoull.

Ja,det blir säkert en vacker utställning som jag hoppas du inte missar!

Återkommer med mer godbitar under utställningens gång.Premiär är den 22 november.

Midsommar och växtfärgning med Färgkulla Anthemis tinctoria

Färgning vid Midsommar. 

 Färgkulla (Anthemis tinctoria). garnet förbetat med alun.

Här kokar jag färgsoppan på vår gamla vedspis av märket Norrahammar. Jag har repat av bladen och även tagit med blomknoppar. På försommaren är växterna fyllda av växtkraft och ger starkast färger för att under sommaren minska något i färgstyrka. Färgkulla är dock en växt som levererar fina färger även som torkad. Så jag torkar gärna blomkvastar för senare färgning. Färgbadet blir vackert starkgult och doftar aromatiskt.Vilket inte alla färgbad gör ....tyvärr!

Här är växtplatsen för min Färgkulla. Den är inte kinkig utan kan växa i mager jord.

Mina första plantor hämtade jag hem från sin växtplats vid vägrenen...stannade till på väg hem från plantskolan i Vartofta och lyfte upp några stånd. Fröer hade jag köpt från Impecta som i många år sålt fröer till färgväxter. 

Visst lyser Färgkullan upp i trädgården! 

Här mellan kalkstenarna i en rosplantering.

Jo...den sprider sig gärna men vad gör det!

Jag gläds åt mina små solar i trädgården som kan blomma långt in på hösten.

Den växer i ren sand t o m ...något för den som vill ha en medelhavshörna i sin trädgård.

Och förstås en växt som ger härligt gula garner.

På bilderna resultatet av denna omgång av färgning.

Tre olika nyanser i samma färgbad...den första rent gul med en dragning åt grönt.

Sedan ett efterbad där jag tillsatte en tesked järnvitriol.

Då blir badet grönt. Och garnet likaså. Härvorna matchar varandra och blir fina nyanser i något textilt projekt. Till sist lade jag i lökskal och kokade en stund. Samma färgbad hela tiden. Resultatet av den sista färgningen blev en brungrön färg. Det gäller att ta tillvara färgbaden! Det hade säkert gått att färga något mer men jag hade inget mer förbetat garn till hands.

Så vackert när de hänger där härvorna och torkar i midsommarnatten...

Jag var med på Vikingasommar på Historiska museet i Stockholm och visade växtfärgning. 

Det var just med Färgkulla och jag berättade för turister om färgning...några japanska besökare var mycket fascinerade. 

Jo sådana blommor har vi i Japan också! 

Sedan blev det lite trängsel vid den öppna elden där jag färgade i ena kanten och det bakades bröd i den andra...och ja, någon välte mitt färgbad. 

Jag fick försöka rädda det som räddas kunde...

Gudskelov hade jag även en gryta med krapp som puttrade på där lite inklämd...men då kunde jag I alla fall visa lite olika färgning. 

Men det var nära ögat!

Jag fick i alla fall bra betalt och reste hem nöjd.

Luktade väldigt mycket rök efteråt...

Nuno filtning med Annelie Richardsson i Falköping

Vårnytt

Nu har vi haft vår Nunofiltningskurs och det var Annelie Richardsson som höll i den. Tack för att du kom till Falköping med dina härliga färger på kardflor och skimrande sidentyger och framför allt ditt kunnande! Så roligt att få pröva på!

Vi använde silketyger som Annelie färgat in och merinoull. Min sjal till höger är med merino/silke i vårgrön färg. Vi rullade in i bubbelplast.

En deltagare från projektet Systrar i slöjd kollar hur sjalen blivit efter rullandet. Nästan klart - sist slängde vi sjalarna mot borden så att de krinklade sig snyggt.

Närbild på sjal som skall rullas/tovas lite till innan den är klar.
Jag är jättenöjd med mina två sjalar! Och det var övriga deltagare också!